1918

MINNESPLATSER

I HELSINGFORS

År 1918 pågick ett inbördeskrig i Finland som delade folket.

Intagningen av Helsingfors år 1918. Åbo kasern, Västra Henriksgatan 28 vid nuvarande Glaspalatset, efter en eldsvåda förorsakad av de tyska truppernas bomber. Stadsbor letar efter konservburkar i ruinerna.
Johannes Kunila, pastor vid fånglägret på Sandhamn, ansvarade för jordfästningarna och registrerade alla döda fångar som begravdes på Sandhamn.
Kvinnor som syr utrustning för vitgardister före intagningen av Helsingfors. Museiverket, Musketti. Historiska bildsamlingarna.
Skyddskårister som har deltagit i intagningen av Helsingfors. Museiverket, Musketti. Historiska bildsamlingarna.
Rödgardister i en ateljéporträtt, Helsingfors 1918. Folkets Arkiv.

Parterna i inbördeskriget var de vita som representerade senaten, det vill säga regeringen, och de röda ledda av folkkommissariatet. I slutet av januari 1918 gick startskottet för de rödas revolution. Helsingfors var därefter det röda Finlands huvudstad fram till april samma år, när tyskarna – som kom för att bistå de vita – intog staden 11.-13.4. Det ledde till ett maktskifte i staden och samtidigt som de röda överlämnade sina vapen kom de vita fram ur sina gömställen.

Under striderna dog mer än 400 personer i Helsingfors, men de mest förödande skedena utspelades i fånglägren först efter de egentliga striderna. Tusentals röda blev de vitas fångar. Till en början placerades de i stadens skolor och kaserner, men redan några dagar efter intagningen av Helsingfors började man föra fångarna till befästa öar utanför Helsingfors. Det största av fånglägren fanns på Sveaborg, men det fanns också läger på Stora-Mjölö, Skatudden och Sandhamn. De var alla underställda fånglägret på Sveaborg.

Sommaren och hösten 1918 fanns det sammanlagt cirka 20 000 röda fångar i lägren i Helsingfors. Förutom att fångarna hölls i läger användes de ända fram till hösten 1918 som arbetskraft på öarna och i staden. Cirka 1550 personer dog i fånglägren, och merparten av dem begravdes på Sandhamn. Största delen av fångarna avled på grund av svält och sjukdomar i väntan på att bli dömda.

Under de gångna decennierna har finländarnas sätt att hantera sina minnen från inbördeskriget varierat. Strax efter kriget var det de vita segrarnas tolkning av händelserna som var de rådande. På de vitas minnesplatser restes monument över segrarna. Den röda sidan uteslöts från den officiella historieskrivningen och det statliga minnet. Efter andra världskriget ägde en politisk vändning rum, och tack vare den upplevdes också den förlorande sidans erfarenheter som värdefulla. Samtidigt följde nu en ny våg av monument eftersom man började resa minnesmärken också på de dödas gravar. Minnespolitiken har också påverkat hurdana monument som restes på de platser som varit viktiga för parterna i kriget.

Namnen på de röda fångarna som begravdes i Sandhamn har publicerats på den här webbsidan samt även som virtuell verklighetsupplevelse (VR) i Centrumbiblioteket Ode i centrala Helsingfors.

Bakgrunden till projektet

Webbsidan Minnesplatser i Helsingfors över år 1918 är resultatet av ett samarbetsprojekt mellan Helsingfors stadsmuseum och Helsingfors stads historiekommitté för att publicera namnen på de personer som dog i fånglägret i Sandhamn och begravdes där. I projektet har samtidigt även andra minnesplatser i Helsingfors med anknytning till inbördeskriget kartlagts. Bakgrunden till att skapa webbsidan och den virtuella minnesupplevelsen är ett beslut i Helsingfors stadsfullmäktige om att offentliggöra namnen på de röda fångarna som begravdes i Sandhamn.

Uppgifterna om de avlidna i lägren för röda fångar i Helsingfors 1918 och dem som begravdes i en massgrav i Sandhamn har utretts i forskningsprojektet Krigsdöda i Helsingfors: http://www.helsinginsotasurmat.fi/.

I projektet medverkade Folkets Arkiv, Arbetararkivet, Suomalaisen kirjallisuuden seura (SKS) och Svenska litteratursällskapet (SLS). Till stor hjälp för projektets genomförande var såväl Försvarsmakten på Sandhamn som ledaren för projektet Krigsdöda i Helsingfors, Jarmo Nieminen.

Under decenniernas lopp har sätten att minnas inbördeskriget varierat, och minnespolitiken påverkade hur de resta monumenten kom att se ut.

Sandhamns begravningsplats för röda fångar och monumentet

På Sandhamn grundades år 1918 en begravningsplats för fånglägren i Helsingfors. Minnesmärket på det stängda militärområdet restes år 1949 av tidigare rödgardister. Med tiden föll begravningsplatsen och dess läge i glömska. I en bok som kom ut år 2015 hade personuppgifterna om dem som är begravda på Sandhamn retts ut och deras namn publicerats.

Se alla minnesmärken på kartan